Jag flyttar min blogg till; http:// www.pablotapia.wordpress.com
Me cambio a la siguiente pagina;http:// www.pablotapia.wordpress.com
Ses där!
Nos vemos allí!
Pablo
torsdag 30 juli 2009
söndag 5 juli 2009
el andén
En el andén te ví. Esperando. Sentada sobre tu maleta. Esa maleta vieja, de color café. Deteriorada de tanto caminar, de tanto reír, y de sufrir. sus lágrimas están marcadas por los lados, profundas, como el mar, como si las lágrimas fuesen cuchillos, cortando el cuero.
En el andén te ví. Pero no me esperabas a mí. Esperabas algo más. Algo más allá de nuestra relación. Algo que fuese realmente importante, algo que te hiciera viajar. Lejos.
En el andén te ví. Sola. Sentada sobre la maleta. Esperando. Encontrando. Escuchando. Oliendo. La vida te busca, y tu la buscabas? La encontraste? Ó la vida te encontró?
En el andén ti ví. Un reencuentro. La vida, tu, y yo. Allí nos miramos, nos besamos, y lloramos. De felicidad? De cansancio? De tristeza? Nadie lo sabe. Solamente tu.
En el andén te esperé. Pero nunca llegaste...
P
torsdag 2 juli 2009
Te confieso
Cierro los ojos, y te puedo sentir. Puedo sentir tu música, tus notas, tus olores y hasta puedo ver tu color, ó mejor dicho, tus colores. Hasta debo confesarte que te extraño.
Cada dia más.
Me olvido que estoy aqui. En tu vientre. En tu cuerpo. En tus brazos, y siento tu piel.
Te confieso mi amor, mis dudas, mi todo, mi ser, y hasta mi debilidad por tí.
Te puedo escuchar, al cerrar los ojos, te extraño.
Pero la vida me da otra oportunidad. Porque estoy aqui, y me quedaré por un tiempo más.
Te Amo. Te amo más que nunca
Quedate en mí?
P
Cada dia más.
Me olvido que estoy aqui. En tu vientre. En tu cuerpo. En tus brazos, y siento tu piel.
Te confieso mi amor, mis dudas, mi todo, mi ser, y hasta mi debilidad por tí.
Te puedo escuchar, al cerrar los ojos, te extraño.
Pero la vida me da otra oportunidad. Porque estoy aqui, y me quedaré por un tiempo más.
Te Amo. Te amo más que nunca
Quedate en mí?
P
söndag 21 juni 2009
nackspärr, röstånga och sommar?
Jag har fått nackspärr, igen !
Den är förmodligen skickad från helvetet, därnere någonstans, som en direkt följd av mitt skitsnack under både midsommarafton, och idag, när jag irrade runt mellan elektriska massagestolar och postmoderna minidatorer på media markt, som för övrigt är ett riktigt skitställe! Billigt, men skitställe.
Idag riktade jag mitt skitsnack till dansare. Dansare som dansar mitt framför näsan på en. Dansare som fullständigt ignorerar vad du säger, stannar upp och nickar, och sedan fortsätter med sin "vogue, vogue"
"vi behöver göra en sketch, en sketch om vardagliga störiga ting"- och jag tror att det här vardagliga störiga tinget hade varit först ut i den serien!
Vad tror du?
SKRIV om "störiga vardagliga ting" , berätta! Förklara! Sånt här gillar vi!
Imorgon åker jag till Röstånga. Där vandrar jag några timmar i den super vackra parken. Det är faktiskt en nationalpark, den där Söderåsen!
Lägger upp bilder från det lite senare imorgon!
Tack och adjö.
P
onsdag 6 maj 2009
makes no sense
Jag drar mig för att ens skriva detta avsnitt i min blogg. Jag vet inte om det blir ett avsnitt i min framtida bok, men kanske. Blir det riktigt bra, så varför inte!
Jag vill börja med att berätta lite om bloggandet i sig. Jag skriver för att jag tycker om det, självklart, och även för att få feedback. Av alla de slag! Jag skriver för att jag tycker att det hjälper mig i mitt liv, inte på alla sätt, men lite. Att skriva av sig är en slags reningsprocedur, och det behövs just nu, i mitt liv. Tanken är ju att det inte bara ska vara att blogga. Det ska alltid handla om mer. Jag vill att det urarta till viktigare ting. Som en diskussion, in real life då, men kanske också över skype, jag vill att bloggen så småningom ska bli en tidning (har jag nog lovat 200 ggr förr) och slutligen även att det blir en bok!
Jag tar som vanligt väldigt lång tid på mig, men det är nog för det bästa. Allt blir långt ifrån perfekt, men återigen, vem är perfekt?
Fan, alltså, jag vågar nog inte riktigt ge mig in i ämnet jag tänkte skriva om. Jag har skrivit om kärleken till ett land, kärleken till fotografi och inte minst kärleken till solen och havet och staden i sig ! Men jag vågar inte skriva om kärleken mellan personer. Jag har gjort det förr, för några år sen, men då var kärleken aktuell. Nu är den verkligen inte aktuell, och det känns sådär faktiskt.
Den kommer väl när man är redo, eller? Och hur ska man veta när man är redo? Och var man någonsin redo? Och blir man någonsin redo? Och och och, men men men?
Pablo
Jag vill börja med att berätta lite om bloggandet i sig. Jag skriver för att jag tycker om det, självklart, och även för att få feedback. Av alla de slag! Jag skriver för att jag tycker att det hjälper mig i mitt liv, inte på alla sätt, men lite. Att skriva av sig är en slags reningsprocedur, och det behövs just nu, i mitt liv. Tanken är ju att det inte bara ska vara att blogga. Det ska alltid handla om mer. Jag vill att det urarta till viktigare ting. Som en diskussion, in real life då, men kanske också över skype, jag vill att bloggen så småningom ska bli en tidning (har jag nog lovat 200 ggr förr) och slutligen även att det blir en bok!
Jag tar som vanligt väldigt lång tid på mig, men det är nog för det bästa. Allt blir långt ifrån perfekt, men återigen, vem är perfekt?
Fan, alltså, jag vågar nog inte riktigt ge mig in i ämnet jag tänkte skriva om. Jag har skrivit om kärleken till ett land, kärleken till fotografi och inte minst kärleken till solen och havet och staden i sig ! Men jag vågar inte skriva om kärleken mellan personer. Jag har gjort det förr, för några år sen, men då var kärleken aktuell. Nu är den verkligen inte aktuell, och det känns sådär faktiskt.
Den kommer väl när man är redo, eller? Och hur ska man veta när man är redo? Och var man någonsin redo? Och blir man någonsin redo? Och och och, men men men?
Pablo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
